Tryck "Enter" för att gå vidare till kommentarer
Foto: Kriminalvården

Att bygga en stor anstalt i tider av platsbrist

Sten-Åke Lövdahl funderar kring vad ansvariga för dagens kriminalvård har för verksamhetsidé vid byggandet av allt större anstalter.

För att kunna genomföra en mer optimal kriminalvård råder idag en alltför hög beläggning i häkte och anstalt. Efterfrågan på våningssängar från Kumlaanstalten är stor, då dubbelbeläggning måste ske i många fall. Att ”differentiera” klienterna försvåras och möjligheterna att placera intagna mer gynnsamt minskar med beläggningstrycket. Men – nu ska det byggas och byggas så att alla klienter kan tas emot. Riksrevisionen har synpunkten att för att bygga ekonomiskt bör anstalterna vara stora, ja mycket stora och vi – jag och ”några till..” som är uppvuxna med 40 manna lokalanstalter….får många tankar i ett tidsperspektiv. Redan stora anstalter ska utökas med ytterligare platser och bli större och så planeras för helt nya mycket stora anstalter i tex Trelleborg och Mellansverige. S k typhus är framtagna, som ska förbilliga byggandet och tillfälligt och mer kortsiktigt placeras även s k modulhus/baracker innanför murar/staket. Det talas vidare om ett utökat platsantal med 3000 platser framöver…

Vad har hänt?
Har brottsligheten ökat?
Har polisen blivit så mycket effektivare?
Har straffen skärpts?
Har kriminalvården inte lyckats så bra i sitt rehabiliterande arbete och återfallen ökat?
Eller?

Men hur bygger man en stor anstalt som är både ekonomisk och samtidigt underlättar målet med kriminalvården, dvs. skapa ”bättre ut”? Jag har ingen inblick i hur ansvariga idag tänker här, men så här skulle jag tänka om jag fortfarande var i tjänst. Jag säger inte att jag har rätt men vore likväl intressant att få expertisens synpunkter i frågan.

Min utgångspunkt är att anstalterna byggs så att det finns ”luft i systemet”. Så att en inre differen-tiering av klienterna blir möjlig.

Hörnstenar i anstaltsbyggandet

  • I den stora anstalten skall ett lagom stort häkte inrymmas.
  • En initial grundlig utredning av varje intagen ifråga om både risk, säkerhet, behov och motivation
  • Ett fassystem baserat på de intagnas motivation till förändring (enligt Proschaska&DiClementes ”förändringshjul) och som samtidigt erbjuder ”skyddande miljöer” för intagna som vill en förändring. 
  • En evidensbaserad verksamhet / ”What works”
  • En tydlighet i fråga om vad ”som är meningen med verkställigheten”, dvs. att det ska löna sig att arbeta med sig själv mot ett hederligt och drogfritt liv, och ett belöningssystem anpassat därtill 
  • Bättre integrerade och fungerande verkställighetskedjor – från häkte till utsluss – där vi ”äger” i princip hela kedjan och där ”klientresan” är huvudprocessen
  • Förflyttningar av intagna, även ”bestraffningar”, sker som regel inom fassystemet 
  • Ett utvecklat s.k. dynamiskt säkerhetsarbete med MI-förhållningssätt (Motiverande samtal) som viktigt inslag
  • En särskild enhet, säkerhetsenheten, som expert- och stödresurs i anstaltens säkerhetsarbete 
  • Ett generellt successivt utökat egensvar för intagna och en stegvis utökad lättnad i verkställigheten i takt med en placering i högre fas. Bl.a. planeras för olika former och nivåer av självförvaltning 
  • En till klientgruppen narkotikamissbrukare och unga så långt möjligt anpassad verksamhet byggd på nyare rön om en mer framgångsrik kriminalvård 
  • En engagerad, kompetent, förbättrings- och utvecklingsinriktad chefs- och personalgrupp
  • Ett systematiskt kvalitets- och förbättringsarbete byggt på gemensamma grundläggande värderingar och etablerade styr- och kvalitetssystem
  • Ett på sikt utvecklat processorienterat arbetssätt 
  • En arbetsplats med en god image både i kriminalvården och i samhället och som presterar ett bra resultat
  • En större anstalt med ”småanstalter” inrymda i densamma.

Sammanfattning av konceptet

Den nya, alternativt utökade anstalten ska ta emot häktade och intagna. Med beaktande av en hög säkerhet och ett humant och respektfullt bemötande, skall personalen arbeta för att så många intagna som möjligt motiveras för och ges tillfälle att utveckla positiva förhållningssätt och färdigheter i syfte att kunna klara ett liv utan droger och kriminalitet. Detta skall genomföras tryggt, säkert och professionellt med stöd av en sektionerad anstalt och ett fassystem baserat på de intagnas motivationsnivå till förändring. Negativa ledare bland de intagna skall inte placeras tillsammans med intagna som vill arbeta för en positiv förändring.

Dessa övergripande tankar kan självfallet brytas ned mer i detalj men detta får så här långt bli mitt bidrag i frågan.

Sten-Åke Lövdahl

F.d. verksamhetsutvecklare vid anstalten Kumla, projektledare/samordnare av till- och ombyggda
anstalten i Skänninge, programexpert vid dåvarande Kriminalvårdsstyrelsen m.m. och numera ordförande i Kriminalvårdens Kamratförening.

Kommentarsfältet är stängt.