Replik till Birgitta Göransson 50 år med svensk narkotikapolitik
Hej Birgitta!
Vi har i många av mina tidigare 40 år inom kriminalvården haft kontakt med varandra
och jag har den största respekt för dig och jag tror (?) att vi genom åren har haft en bra dialog med
varandra. Men i synen på svensk narkotikapolitik har vi haft och har ännu helt divergerande
uppfattningar!
Du har hävdat att vi som är medlemmar i RNS (Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle) är en ”grupp
desillusionerade socialarbetare”. Jag tycker att den beskrivningen stämmer dåligt in på mig och även
på andra inom RNS. Jag upplever att jag under min yrkesverksamma tid väl kunde förena ett
lösningsfokuserat arbetssätt med en uppfattning att ”all icke-medicinsk befattning med narkotika” är
ur samhällets synpunkt förkastlig och måste vara förbjuden och gärna straffbelagd.
Denna min uppfattning är givetvis grundad i en slags grundsyn på samhällsförhållandena, men den
bottnar också i min yrkeserfarenhet. Både av de klienter jag mött och med deras anhöriga och polis
m.fl. Jag blir inte heller rubbad i denna min uppfattning av de liberala tankar, som finns om
minskande dödstal och större benägenhet att ta emot vårdinsatser om narkotikabruk
avkriminaliserades. I de länder och delstater i USA, där så skett har väl knappast detta skett, eller
finns det uppgifter, som motsäger mig?
Att med ett penndrag försöka avskaffa problem och lidande och tro att man kan få bort ett jättestort
samhällsproblem är kanske modernt men knappast realistiskt.
Jag anser att man väl kan förena en humanistisk människosyn med en restriktiv syn på narkotikaproblemen!
Lars Magnusson
Verksam inom kriminalvården i Västsverige och flera år chef för frivården i Uddevalla och Vänersborg.
Genmäle
Hej Lars!
Tack för din replik. Diskussioner i frågor där olika uppfattningar möts vill vi gärna ha i TfK. Jag håller med dig om att vi haft ett mycket gott samarbete och respektfulla dialoger i arbetet för en human och rättssäker kriminalvård.
Men jag tycker inte jag hävdat, att medlemmar i RNS är en ”grupp desillusionerade socialarbetare”. Tvärtom – jag har under åren samarbetat med många RNS:are med stor kunskap och starkt engagemang, och som jag känner stor respekt för. Men RNS var en del av de starka vindar som blåste i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet, som drev fram kraven på en narkotikapolitik byggd på kontroll, straff, kriminalisering av eget bruk och tvångsvård. En politik som inte lett till minskat utbud av narkotika eller färre narkotikaberoende.
Enligt FN:s narkotikakonvention ska bruket av narkotika mötas med förebyggande, behandlande och rehabiliterande insatser. All annan hantering ska vara straffbar. Jag förespråkar inte legalisering av droger, utan avkriminalisering av eget bruk och små innehav.
Det är inte med ett penndrag man avskaffar ett samhällsproblem och stort lidande, men det är inte heller genom att straffa missbrukaren.
Det går att kombinera förbud och en humanistisk människosyn, men inte genom att bekämpa missbrukaren utan bekämpa produktion och smugglare.
Kommentarer är stängda.